omnipotent.se

Nedgrävd

Jag sitter på hotellet och funderar på hur jag ska kunna beskriva läget just nu. Jag gillar listor.

Plus:

• Alla prylar jag fått hittills. Jag är en sucker för prylar. Hämtade ut min laptop i måndags. Till detta tillkommer förstås en sleeve och en väska. Telefon förstås. Verktyg! Verktyg! Kopplingsdon och annat lull lull. Eeehh, prylar helt enkelt. I mängder. En hel del är skickat hem till Lund, en del tar jag med mig, en del är beställt och kommer senare och så vidare… Prylar!
• Fokus! Det är förstås lättare att fokusera på ett nytt jobb när en normal omgivning är helt raderad och man bara har jobb att fundera på.
• Överkroppsstyrka. Jag har till och med plogat lite roddmaskin på gymmet som komplement till löpningen. Vad som helst för att kämpa mot hotellrumsdöden.
• Roliga dagar! Så smått börjar jag inse vad jag gett mig in på och me like alot! Även om jag häromdagen somnade med laptopen i knät och huvudet är småsnurrigt hela tiden så är det förbaskat roligt!

Minus:

• Mer snö! Svårt att springa ordentligt i snöiga Stockholm där jag är strandsatt i två veckor. Eller snösatt. Mina löprundor går till närmsta gym och det är ju inte så kul. Krångel med ombyte och krångel med väska och krångel med allt.
• Borta från familjen. Även om jag kommer ha många resdagar framöver också så är det förstås extremt just nu med hela veckor borta från sambo och hund. Idag när Veronica kom hem hade Signe dragit ner en av mina tröjor som hängde på en stolsrygg. Hon hade omsorgsfullt knölat ihop den och lagt sig på den. Naaw? Naaw!
• Svårt! Det är svårt ibland och jag undrar hur jag ska klara av allt. Ibland blir allt så jäkla överväldigande att jag inte vet var jag ska börja.
• Träningen! Jag försöker få ihop så många pass jag hinner men det är lite knepigt att få ihop. Jag gör mitt bästa!

Ok det var väl allt antar jag. Jag hittade en grym backe häromdagen. Ska köra backintervaller i den nästa vecka. Blir kul. Jag sprang runt Råstasjön idag och hittade en bra runda för att ta mig till och från sjön. Bra! Nu är det i alla fall dags att sova. God Natt!!

Stiltje

Jodå. Jag lever. Och springer. Men den mesta av min tid går just nu åt till att arbeta arbeta arbeta och arbeta. Det är löjligt roligt Jag har aldrig haft så kul på jobbet förut!

Jag skriver mer när jag hinner. Troligtvis till helgen.

Gott Nytt År!

Så är snart ett helt nytt, färskt och ofördärvat år här. Alla får en ny chans att förbättra sina sittplatser i efterlivet så att man förhoppningsvis slipper sitta bredvid någon otrevlig jävel som skränar och luktar illa. Hur som helst har året varit väldigt bra. Löpningen har gått framåt, karriären har exploderat och kärleken spirar. Många är mer ambitiösa än jag när det gäller sista bloggposten för året, men själv är jag lite mer blygsam. Jag nöjer mig med att höja glaset och tacka alla läsare för trevliga kommentarer, hoppas vi hörs och ses under 2010.

Glaset är fyllt med whisky. Longmorn 1992, fresh fill sherry cask. Bottle nr 112 av fjuttiga 180 stycken totalt. Skål alla löparvänner och andra som jag känner, och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

I mellandagarnas förlorade land…

Just nu befinner vi oss i de så kallade mellandagarna. Värdelöst som jag ser det. Omöjligt att varva upp i arbetsfart igen innan det är dags för ledighet och vips är man helt förslappad och förslöad all over again. Nä, det ska bli skönt när jul- och nyårshelgerna är över och livet blir mer normalt igen.

Träningen sniglar sig fram med både bra och mindre bra träningsresultat. Motivationen är inte direkt i topp den här årstiden och jag gillar verkligen inte löpbandet. Tyvärr är det inte mycket att göra åt den saken eftersom kvalitetspassen knappast går att köra utomhus just nu. I och för sig skiner solen just idag men det ser väldigt halkigt ut och jag avskyr trygghansa-löpning med en ständig rädsla för att göra sig trilla och skada sig.

Vidare är jag lite kluven inför kommande års träning och tävling. Jag vet att min arbetsbelastning kommer att öka markant i och med det nya jobbet. Det blir väldigt många resor och även om jag har sonderat terrängen och planerat löprundor i andra ständer och länder så är det förstås inte självklart att jag kommer hinna med alla pass eftersom löpningen föga sätter mat på bordet. Jag hoppas och tror att jag inte kommer låta mig nedslås för mycket av detta faktum. Jag har några mål kvar jag gärna vill “hinna” uppnå innan löparskorna läggs på hyllan, för lets face it; jag kommer aldrig att bli den där som springer år efter år efter år…efter år. Jag vet att min nyckfullhet förr eller senare kommer att förvandla mig till en badmintonspelare, curlingspelare, golfare, roddare eller något helt annat. Så länge gäller det bara att blunda och köra på antar jag.

Lika lite som jag litar på mitt tålamod litar jag på förmågan att känna mig nöjd med det lilla. Aldrig kommer jag att vara den som bara paddlar lite, fäktas lite, skejtar lite eller fiskar lite. Aldrig. Jag engagerar mig till max, i allt, alltid. På gott och ont. Mest gott tror jag. Många är dock stunderna som jag undrat, och ibland förbannat mig själv, vad som hade hänt om jag bara hängt i och fortsatt. Nåväl, jag antar att livet inte bara kan vara fyllt av ett enträget gnetande mot en bergstopp som kanske ändå inte finns. Länge leve den njutbara framgång som nåtts enbart genom nyckfullhet, spontanitet och bondröta!

Det är nu dags att avrunda dagens inlägg. Orden tog plötsligt slut, eller så är det lunchdags och jag har inte fått något vettigt gjort på en bra stund. Till sist så: Nästa år ska jag tappa tålamodet minst tre gånger, och sedan plocka upp det igen.

Ha en bra dag!

(Och föresten Calle, jag har inte glömt vårt äventyr nästa höst, bara så du vet det.)

Hålla värmen…

Jädrans så kallt det var ute. JÄVLIGT kallt! Av princip, jag är faktiskt norrlänning, använder jag icke vintertajts eller långkalsonger. Det hör till –20 och neråt och inte till sommartemperaturer som –7. Helt fel inställning kände jag idag. Helt fel. Nåja, jag lyckades pulsa ihop ett ganska bra distanspass över knappt 60 minuter. Skönt. Sedan kanderade mandlar och vinterstudion. Nu väntar lite glögg och några hemsnickrade rockyroadpraliner.

Om inte glöggen värmer min stelfrusna lekamen så kan följande bild göra det. Mina två favorittjejjer:

Hej mitt vinterland…

…kan du packa ihop och dra härifrån? Jag minns glädjen över den första snön när jag var liten. Jag och kompisarna kastade oss ut från alla snöhögar och kullar vi kunde hitta. Efter ett par åk satt pulkan mest fast i gräset under den fjuttiga snön och någon hissnande upplevelse var det inte tal om. Vi struntade i det och åkte ändå. När det sedan blev mer fruset och mer snö föll från himlen var lyckan total. Låt oss enas om att det är annorlunda nu. Glädjen är utbytt mot ångest. Tänk om jag halkar och gör mig illa? Hur ska jag kunna springa 3×5km tröskelfart i snöstorm? Skiiiiit, inte mer snö!! De flesta löpare som läser här känner igen sig, sneglar mot fönstren och suckar.

Jag vill inget hellre än att springa när det är dagsljus men jag kan liksom inte förmå mig att sticka ut. Det snöar och yr ute. Usch. Jag mår nästan lite illa. Men det finns inga ursäkter. Jag älskar att springa och jag VET att det känns grymt skönt när jag väl kommer ut och tillryggalägger kilometer efter kilometer. Jag ska välja den värsta och mest kuperade runda jag kan hitta idag. Perfekt, medan jag skrivit det här så har jag jobbat upp ett rejält löpsug. Snön känns inte så jobbig för en stund. Bäst jag fångar tillfället innan det är försent.

Hej så länge!

Vintern knackade på…

…och vägrar nu gå sin väg. Jädra snö! Jädra halka! Igår fick jag raskt ställa om kroppen från kvalitetslöparmode till distansmode. Det är stor skillnad. Från högpulsstinn till fredagsmys, från tröskel till lufs, från fäste till halka. Jag är glad att det ändå blev några kilometer sprungna igår för FY vilket väder. Iskallt, halt, fallande snöflingor. Usch! Gårdagens 3×5km har jag flyttat till idag. Det får bli äckelbandet på gymmet istället. Fredageftermiddag på gymmet brukar innebära lugn och ro, tack för det. Tyvärr är det värdelöst att springa +20 kilometer på bandet men å andra sidan är det bättre än att springa +20km i –10 grader och ishalka. Gud ger och gud tar…

Schemat för mina första veckor på mitt nya jobb ska förhoppningsvis trilla in i mailboxen under dagen, men lite vet jag redan nu. Först blir det Stockholm i två dagar. Julafton upprepas när jag kasserar in telefon, laptop, skrivare und so weiter. Sedan ledig på trettondagen och så ut på fältet torsdag/fredag. Hoppas kunna få ihop löpningen också men det löser sig säkert.

Nähä, nu är det fredagsjobb som gäller. Späckat schema i vanlig ordning! Jag vet att det blir FET förstärkt frukost inne på operationsavdelningen idag och vi är inbjudna! 09:45 är jag glad att jag har muddbyxor i pyjamasstuk på mig. Gotta love frukost nr. 2, det är nästan bättre än frukost nr. 1

Trevlig helg!

Lever

Svår bloggtorka. Jag hinner, men det blir liksom inte av. Det gäller, som med vintern, att bara härda ut så kommer det mer. Idag sprang jag i alla fall backvarv i snöoväder. Inte så skojjigt men bara att härda ut. Ett mer angenämt problem den senaste tiden har varit mitt letande av tjänstebil. Kul!

Bloggtorka. Hoppas det släpper.

Tisdagströsklar

Det fick bli gymmet igår. Vädret var i och för sig ganska bra men det är så förtvivlat svårt att springa fort i mörkret även om jag har en bra pannlampa. Det finns ingen riktigt bra upplyst slinga här omkring tyvärr så då får man ta sig till ett elljusspår och vips har det blivit ett stort projekt. Således gymmet. 4×5’ tröskel stod på schemat och dessa skulle starta efter 25’. Jag gillar inte att springa på band, mest för att jag hela tiden är rädd för att trilla av. Igår gick det däremot väldigt bra och jag kände mig riktigt bekväm emellanåt. Själva trösklarna gick också riktigt bra, men man märker att ventilationen tyvärr inte är så lysande kring banden för jag svettades floder. En och annan märklig blick slängdes åt mitt håll men allvarligt talat; det är inte träning att mest gå omkring på gymmet, ibland lyfta en och annan vikt men mest prata med kompisarna.

Nu är det onsdag morgon och espresson är precis slut. Det är dags att cykla till jobbet. Så här i efterhand, när jag sagt upp mig, är stämningen lite konstig och det känns mest som nedräkning. Tack och lov har jag inte 3 månaders uppsägningstid som sist jag bytte jobb, det var verkligen ingen höjdare. Den här gången är det annorlunda.Två hela arbetsveckor till efter denna och sedan följer två stukade veckor med jul & nyårsfirande. Sista arbetsdagen är 30/12.

Måndag!

Ny vecka och helt vanlig måndag. Ångesten över att inte veta om jag ska åka ur rekryteringen är bortblåst och good jävla riddance! Jag har sovit löjligt gott hela helgen och även inatt. Fantastiskt!

Jag har vilat från löpningen idag. Det behövdes nog men visst har jag sneglat på de ensamma skorna i hallen flera gånger under kvällen. De ser så ensamma ut. Skosnörena hänger lite snopet ner från skostället och tycks dingla lite sakta när jag sticker ut huvudet. Plösen sträcker på sig och sänder en menande blick mot mig när jag går till köket för att ta ett glas juice. Ska vi ta en tur? Bara en kort? Luriga skor, försök inte. Jag bar ut dom i förrådet för en stund sedan. Ville inte bli dömd av ett par skor. Det höll bara några minuter, sedan hämtade jag in dom igen. Jag vet egentligen inte varför men det kändes i alla fall korkat. Både att ställa ut skorna och att hämta tillbaks dom. I omvänd ordning.

Imorgon väntar ett spännande träningspass och Coach Walker har gett mig ett digitalt förmanande finger. Inte för snabbt! Vi tar det imorgon ok?

Föresten, en halvjapan som säkert inte springer så fort men som dock sjunger rätt skönt; Justin Nozuka. Passar bra för en måndagkväll i ensamhetens  tecken. Veronica jobbar natt. Lyssna. Det är egentligen inte min typ av musik, men jag kan ändå inte hålla mig från att lyssna…blunda…och gilla läget. Jag drar mig till minnes en tidig morgon för några år sedan. Jag vaknade på en blå tygsoffa i Jönköping och min nacke kändes krokig och stel. Resten av kroppen kändes överkörd. Han den andra, låg på mage diagonalt över sin säng och sov djupt med kläderna (och skor?) på. Justin Nozuka du påminner mig om en svunnen tid haha! En tid då väldigt många saker spelade stor roll men där väldigt många andra saker slutade spela någon roll. Äh, jag blir så jäkla nostalgisk när jag tänker på det. Lite nedstämd och lite blå. Hoppas få träffa Oskar snart. Jag får i alla fall goda förutsättningar när jag byter jobb.

Bra.