omnipotent.se

Hej mitt vinterland…

…kan du packa ihop och dra härifrån? Jag minns glädjen över den första snön när jag var liten. Jag och kompisarna kastade oss ut från alla snöhögar och kullar vi kunde hitta. Efter ett par åk satt pulkan mest fast i gräset under den fjuttiga snön och någon hissnande upplevelse var det inte tal om. Vi struntade i det och åkte ändå. När det sedan blev mer fruset och mer snö föll från himlen var lyckan total. Låt oss enas om att det är annorlunda nu. Glädjen är utbytt mot ångest. Tänk om jag halkar och gör mig illa? Hur ska jag kunna springa 3×5km tröskelfart i snöstorm? Skiiiiit, inte mer snö!! De flesta löpare som läser här känner igen sig, sneglar mot fönstren och suckar.

Jag vill inget hellre än att springa när det är dagsljus men jag kan liksom inte förmå mig att sticka ut. Det snöar och yr ute. Usch. Jag mår nästan lite illa. Men det finns inga ursäkter. Jag älskar att springa och jag VET att det känns grymt skönt när jag väl kommer ut och tillryggalägger kilometer efter kilometer. Jag ska välja den värsta och mest kuperade runda jag kan hitta idag. Perfekt, medan jag skrivit det här så har jag jobbat upp ett rejält löpsug. Snön känns inte så jobbig för en stund. Bäst jag fångar tillfället innan det är försent.

Hej så länge!