omnipotent.se

Måndag!

Ny vecka och helt vanlig måndag. Ångesten över att inte veta om jag ska åka ur rekryteringen är bortblåst och good jävla riddance! Jag har sovit löjligt gott hela helgen och även inatt. Fantastiskt!

Jag har vilat från löpningen idag. Det behövdes nog men visst har jag sneglat på de ensamma skorna i hallen flera gånger under kvällen. De ser så ensamma ut. Skosnörena hänger lite snopet ner från skostället och tycks dingla lite sakta när jag sticker ut huvudet. Plösen sträcker på sig och sänder en menande blick mot mig när jag går till köket för att ta ett glas juice. Ska vi ta en tur? Bara en kort? Luriga skor, försök inte. Jag bar ut dom i förrådet för en stund sedan. Ville inte bli dömd av ett par skor. Det höll bara några minuter, sedan hämtade jag in dom igen. Jag vet egentligen inte varför men det kändes i alla fall korkat. Både att ställa ut skorna och att hämta tillbaks dom. I omvänd ordning.

Imorgon väntar ett spännande träningspass och Coach Walker har gett mig ett digitalt förmanande finger. Inte för snabbt! Vi tar det imorgon ok?

Föresten, en halvjapan som säkert inte springer så fort men som dock sjunger rätt skönt; Justin Nozuka. Passar bra för en måndagkväll i ensamhetens  tecken. Veronica jobbar natt. Lyssna. Det är egentligen inte min typ av musik, men jag kan ändå inte hålla mig från att lyssna…blunda…och gilla läget. Jag drar mig till minnes en tidig morgon för några år sedan. Jag vaknade på en blå tygsoffa i Jönköping och min nacke kändes krokig och stel. Resten av kroppen kändes överkörd. Han den andra, låg på mage diagonalt över sin säng och sov djupt med kläderna (och skor?) på. Justin Nozuka du påminner mig om en svunnen tid haha! En tid då väldigt många saker spelade stor roll men där väldigt många andra saker slutade spela någon roll. Äh, jag blir så jäkla nostalgisk när jag tänker på det. Lite nedstämd och lite blå. Hoppas få träffa Oskar snart. Jag får i alla fall goda förutsättningar när jag byter jobb.

Bra.

En bra helg!

Veckan avslutades med ett ganska svettigt arbetspass på fredagen. Återigen blev det lunch på stående fot. När jag väl blev utsläppt öste regnet ner. Värdelöst som vanligt. Blåsigt? Såklart. Nåja, jag har haft mina föräldrar på besök hela helgen så det gjorde inte så mycket att vädret sög. Full service hela helgen. Matlagning, hundpromenad, mathandling und so weiter. Fantastiskt! Pappa kokade palt på lördagen och i vanlig ordning åt jag mest och liggvilade sedan på soffan i takt med den traditionsenliga paltsschwiimen. Knappt öppna ögon, slapp muskulatur från topp till tå, ett nogsamt ojande emellanåt, händerna på magen och så en “pschuuuuooosch” (suck) var femte minut. Efter ungefär en timme är det över och man är hungrig igen. Hur som helst var det väldigt trist när de åkte hem igen men efter 3 och en halv dag har jag i alla fall fått käka mammas&pappas mat så att jag klarar mig i vinter. Brabra!

Träning? Självklart. Jag har sedan i torsdags klämt ur mig ett riktigt bra snabbdistanspass över 7km, ett par distanspass, två styrkepass och så den långa fartleken idag. Coach Walker hade för dagen skissat ner 2x(5×120/60) + 2×90/60 att inkluderas i nittio minuter distanslöpning. Det gör att de lite längre passen blir väldigt roliga och tiden formligen flyger fram. Benen var faktiskt väldigt pigga idag och på fartavsnitten låg jag någonstans mellan 3:30 & 4:00 beroende på kupering och känsla. Mycket belåten och två pass över 20km den här veckan känns bra och gör gott. Nästa vecka blir faktiskt mycket lugnare och jag ska unna mig två vilodagar har jag tänkt. Vecka 50 börjar nästa block och jag har precis läst igenom träningsskissen. Det ser smaskigt ut!

Den fjärde januari börjar jag på det nya jobbet. Jag byter bransch från hälso- och sjukvård till försäljning. Jag byter ut patienterna mot medicinsk teknik och jag byter ut min cykel mot en tjänstebil. Mitt kontor blir här hemma och min arbetsplats blir en stor del av södra Sverige. Ärligt talat ska det bli så jävvla roligt att jag knappt kan trycka ner tangenterna på tangentbordet. Jag längtar nästan orimligt mycket. Det här är min karriärdröm som uppfylls. Nu ska jag bara lära mig att springa fort, gifta mig, skaffa barn och ett hus (utan rangordning) så är jag nöjd sedan. Frågor på det?

Pust!

Det var några dagar sedan, men jag skyller på att jag tränat hårt men också att jag haft lite annat att tänka på.

Jag har under den senaste månaden…eller 1½ månad föresten, varit inne i en rekryteringsprocess till ett nytt jobb. En annan bransch, ett annat yrke, ett annat det mesta men ändå en känd värld. Igår blev det klart och jag fick jobbet!! Det har tagit på krafterna med alla intervjuer, tester och lång väntan, men det var värt det. Jag börjar på nya jobbet efter nyår.

Träningen går skapligt tycker jag. Ikväll väntar snabbdistans och sedan kommer föräldrarna ner på besök under helgen. Jag längtar till bägge. Mest till snabbdistansen…eller mest efter mamma. Svårt det där.

Ingen sol i sikte…

Måndag. Det har regnat i stort sett hela dagen. Igen. Självklart har detta kryddats med några prydliga och iskalla sekundmeter vind. Under dagens distanspass gjorde det nästan ont i ansiktet när regnet träffade. Usch! Löpskolning, en hög koordinationer samt allmänstyrka idag också. Kändes bra men fy fanken så tråkigt det är med styrketräning. Jag fick föresten en enorm blåsa på vänster stortå idag. Den sprack på slutet och det gjorde så ont att jag nästan trillade omkull. Tur att jag precis var hemma. Sprang in och kavlade av strumpan. En skinnbit stor som en femtioöring (kopparmyntet) hängde löst från tån. Jag tog av mig ena fingervanten, satte den i munnen, bet ihop, tog sedan tag i skinnbiten och gjorde ett snabbt ryck. Efter att nästan ha svimmat av smärtan gjorde jag en snitsig omläggning av tån, bytte till torra strumpor och grävde fram ett annat par skor. Sedan ut i regnet igen för att fortsätta med koordinationer och löpskolning.

Imorgon är det final för de progressiva passen. Jag har inget att tillägga gällande detta faktum. Den här veckan är den tyngsta i träningsblocket jag nu befinner mig i och det är bara böja ner huvudet och borra på. Notera den samlade tonen. Det är tonen av en fokuserad löpare. Vi hörs imorgon.

I denna ljuva vintertid

När det nu blivit vintersäsong börjar i alla fall jag fundera på vad jag hade önskat av löparsverige och här kommer en idé:

• Starta en svensk terrängserie. Dela upp Sverige i Norr, Mellan, Syd och kör sedan ett gäng terrängtävlingar under December-Februari. Dela ut individuella poäng och lagpoäng. Avsluta med ett slags regionsmästerskap där man har generösa prispengar till den individuella löparen samt till laget. Anordna publikvänliga terrängbanor och engagera stora företag. Här kan de lokala friidrottsförbunden gå samman och hjälpas åt med stöd från riksförbundet. Kanske kan man även ha en större nationell tävling där kanske de 2-3 bästa lagen från varje region slåss om en totalseger. Prispengar, prispengar, prispengar är de tre nyckelorden!

Lördag!

Solen skiner!! Jag blir så glad så glad! Nu börjar längdskidorna på SVT med J. Hård och A. Blomqvist. Det är ett säkert vintertecken, eller i alla fall ett tecken på att hösten närmar sig sitt absoluta slutskede. Även träningsveckan närmar sig sitt slut. Det har varit någon slags mellanvecka med för lite sömn i relation till hur hårt jag har tränat. Inatt har jag således sovit 10 timmar och bara det kändes perfekt! Jag ska nu låta frukosten sjunka undan ordentligt och sedan ge mig ut i solen innan den går ner.

Ett längre inlägg om allt möjligt kommer under dagen.

BLÅST!

Är så jävla trött på att springa i blåst varenda dag. Inför varenda pass är det ett evigt tittande på flaggorna utanför och välja runda därefter, men inte ens det hjälper. 12m/s igår gjorde att jag hade grus överallt inpå bara kroppen när jag kom hem. Idag “bara” 7m/s och ytterligare ett pass med kassa tider bara för att det inte GÅR att springa fortare i motvindshelvetet. Jag minns inte ens ett HYGGLIGT vindstilla träningspass.

När Veronica har pluggat klart packar vi flyttlådorna. Jag fixar inte att bo på en jävla åker där det blåser motvind hur jag än springer. Varje dag. Varje pass. Året runt.

Förlåt för svordomarna. God afton.

Lat söndag…eller?

LYSSNA, det passar perfekt för en söndag. Kryp upp i soffan, ta en kopp kaffe och släng en filt över fötterna som förmodligen ligger på soffbordet. Slut ögonen, ta ett djupt andetag. Du är löpare precis som jag? Då förstår du känslan. Aaah, när man tränar nästan varje dag gör det gott att ibland bara sitta ner en liten stund, känna hur musklerna blir starkare, hur hjärnan anpassar sig till den mentala press som de där riktigt tunga träningspassen innebär. Idag går allt på halvfart. Idag blir jag en bättre löpare.

Jag klev upp i god tid, gick en lufsande promenad med Signe, lagade frukost, spenderade nästan två timmar framför SVT-play. Kollade hockeykväll & debatt samt ett gäng ströklipp om allt möjligt. Nu är klockan 10:55 och min lata förmiddag är snart slut. Klockan 11:00 ska jag starta dagen på allvar. Tvätt & städ står på agendan. Jag sköter nästan inga vardagsbestyr under veckorna, jag varken hinner eller orkar. Det är bara köket som hålls i trim. Således finns en veckas förfall att hantera. Veronica jobbar ett extraskift idag så jag har chansen att se till så att allt är klart när hon kommer hem.

Veckan som kommer blir intensiv på alla plan. Imorgon väntar det progressiva passet igen, istället för på tisdag då jag är upptagen med jobbet från tidig morgon till sen kväll. Tisdagen kommer således enbart att bjuda på en svintidig morgonjogg innan jag växlar upp till hårt arbete och sedan föreläsningar och middag med jobbet. Onsdag blir ett andningshål där allt är “som vanligt”. På torsdag ska jag upp till Stockholm på blixtvisit igen och sedan snabbt hem för att ploga kvalitet i lätta löpskor. Vips är det fredag och så är det helg igen. Hoppas kunna peta in några inlägg under veckan.

Vi hörs!

Helg!

Äntligen helg! Det blev en lång arbetsdag igår med start runt 07:20 och hemgång vid 17:30. Lunchen intogs mer eller mindre stående och däremellan ett par koppar kaffe i farten. Regnet öste ner när jag till slut lämnade arbetet och vid hemkomst var likheten med en våt disktrasa nästan på pricken. Ett kort distanspass följdes av rejäl cirkelgympa i trettio minuter. Sedan pizza och ett gott glas rött innan undertecknad stämplade ut i soffan runt 22:00.

Idag blev det sovmorgon till strax efter klockan 09:00 vilket verkligen behövdes. En kopp kaffe och två mackor senare och så tillbaks till soffan för lite postfrukostchill. Vid 11:15 stack jag ut i löpspåren för ett långt fartlekspass. Heja! Älskar fartlek!! Det märktes dock att de senaste två veckorna inte tillhört det lugnare slaget, som hela hösten ju bestått av, och på nerjoggen var jag faktiskt rejält trött. Kanske tryckte jag på lite för hårt på fartbitarna, speciellt i motvinden, och jag hade även klätt mig alldeles för varmt, men troligtvis behöver min kropp lite extra vila nu. Därför blir det skorna på hyllan imorgon och bara laptop + serier hela dagen. 14 löpdagar i rad och ingen vila efter Bromölla har nu hunnit ifatt mig. Det låter som att jag är helt bränd, men så är verkligen inte fallet. Löpsuget har aldrig varit större men det gäller att hålla balansen och för att kunna suga upp den hårda träningen som bedrivs just nu så måste man känna efter ordentligt.

Jag har precis satt i mig ett lass makaroner med tillhörande grillkorvar, så nu är jag redo för en tur till IKEA. Näst största IKEA i världen, whoa! Vi ses och hörs!

Kylslagen snabbdistans

Gårdagens ben kändes totalt manglade när jag rastade dem på sena eftermiddagen. Jag släpade med mig Signe en kort sväng och kunde räkna hem säsongens långsammaste två kilometrar innan jag lämnade av henne hemma. Ändå hann hon med att producera x2 i diket, käka minst en deciliter blandade bär/löv/annat. Mest sprang hon bakom mig förutom de sista hundra metrarna när hon insåg att galenskapen snart var slut. Hur som helst var det bra med en lugn start eftersom mina stackars ben som sagt kändes rätt sargade efter tisdagens grisiga tröskeldebacle. Fortsatte på min runda i normalt tempo och fick sedan till ett gäng koordinationslopp som märkligt nog kunde skrivas in i dagboken som väldigt bra.

Hoppades på lite bättre ben idag och visst hade kroppen lyckats äta upp den värsta träningsvärken när jag gav mig ut i kylan. Skåne bjöd på riktigt kallt väder men tack och lov inte så mycket vind. Det blir ju ändå lite trevande löpning när det blir kallt så här på en gång, och dessutom mörkt. Vevade igång benen efter 3km och sprang sedan ordinerad snabbdistans i ‘vintertempo’. Inte alls så snabbt som jag från början tänkt, men Coach Walker hade bjudit på lugnande ord inför passet; tänk på att det är vinter, några extra sekunder per kilometer gör ingenting. Ansträngningen kändes nära tröskel och jag avslutade faktiskt med en riktigt stabil och snabb sista kilometer trots uppförsbacke större delen. Bra! Benen var väl kanske inte fantastiska men ändå förvånansvärt bra efter omständigheterna. Jag känner fortfarande av mina svaga baksidor efter måndagens löpskolning. Bara bita ihop och ge dem en dos till nästa måndag.

Imorgon väntar ett skönt distanspass och så tung bålstyrka igen innan det är dags att göra helg. Ok, jag har förtjänat lite cola och ett skönt soffläge nu. Hörs imorgon!