omnipotent.se

Fläskkotletter och potatis…

Det är rätt irriterande att varje gång jag ska skriva ett inlägg här så stänger jag rutan och struntar i det några gånger innan jag kommer igång. Anledningarna kan vara många; jag blir kissnödig, törstig, vill ha kaffe, blir hungrig, men oftast beror det på att jag inte kommer på någon “Title” på inlägget. Jag vill så gärna komma på en snitsig titel innan jag skriver inlägget och kommer jag inte på något, ja då struntar jag i att skriva. Idag blev det den ännu olagade kvällsmaten som fick tjäna ett högre syfte.

Idag har jag haft en lugn Gusdag och mest suttit i soffan. Spelat gitarr i soffan, kollat på Scrubs i soffan samt lyssnat på P3-Rockster (moll, mangel och metal) från Veronicas laptop…i soffan. Jag har förberett kvällsmaten så att jag kan laga den precis som på tv med alla ingredienser i skålar ni vet, diskat, pratat lite med min glade far som för övrigt hade fått en kaffekvarn av mamma (jo han älskar elektriska prylar som låter, lika mycket som sin son) samt cyklat en liten tur. Det har varit en isolerad dag och då finns det inte så mycket att anmärka på kan man tycka. Nåja, dagen började ju inte alldeles lysande….

Jag hade ställt väckarklockan då min semester går mot sitt slut och jag måste börja vända tillbaka dygnet. Fasiken, jag är precis likadan nu som när jag gick på högstadiet. Somnar efter 03.00 någon gång och sedan upp runt 12-snåret.  Hur som helst, klockan skulle ringa 08.30 men inte fanken fick jag sova så länge ens. En sån där grästrimmer från den innersta cirkeln av helvetet (det låter mycket coolare på engelska, hrm) startade och jag tror banne mig att trimmerföraren försökte klippa hela gräsmattan utanför för det tog aldrig slut! Dessutom undrar jag; varför måste denne fridens vandal  alltid, varenda gång, köra trimmern så att det låter så här: öööööhn, ööööööööööööööhn, ööhn, ööhn, öööööhn, och inte bara en jämn ton?! Jag menar om man går runt ett träd med sin trimmer så gasar man och sedan klipper man utav helvete runt om och sedan släpper man gasen. Man drar inte på gasen för att sedan; klippa lite här, klippa lite där, två strån här, en klöver där. Dessutom finns det inte så mycket att klippa här utanför, även om det inte märktes. Ptja, jag vaknade i god tid imorse i alla fall. Det är liksom svårt att uppbringa någon större glädje för att man har semester då dagen startar så här. Dessutom efterföljdes frukosten av ett otäckt litet barn (det finns rätt många skitungar som ränner här mellan hyreshusen) som tillsammans med ett yngre syskon övade på att ropa “hallå” i olika tonarter och volymer. Jag räknade till dryga 250 hallå innan jag ansåg att lägenheten var tillräckligt vädrad och jag kunde stänga balkongdörren.

Helgen närmar sig och planen är att åka upp till Jönköping tillsammans med farbror Oskar på fredag eftermiddag. Hoppas på kalaskul min sista semesterhelg!

Tjing!

Kundkorgar och medvind…

På många stora köpcenter finns det en stor mataffär så att man, när man har shoppat underkläder, två-för-en-plagg och en kopp kaffe, kan passa på och handla lite innan man åker hem igen. Just den här dagen skulle vi inte handla så mycket utan bara köpa lite grönsaker och gick således in på det här köpcentrats stora mataffär. När vi (vi är alltså undertecknad plus sambo Veronica) kommit innanför den sensorstyrda insläpparen som ju bara fungerar åt ena hållet (alcatraz-style ni vet) så insåg vi att vi glömt kundkorgen. Man gör då som man alltid gör vid dessa tillfällen, tar en av korgarna som någon kund som står precis framme vid kassan har använt och tömt. Vi gick och gick och gick men hittade aldrig någon tömd kundkorg. Alternativ två således: nu måste jag göra det där som alla tycker är så obehagligt; nämligen att tvingas gå UT genom en av kassorna utan att ha handlat något, vandra bort till insläpparen igen och ta en kundkorg. Jag känner mig alltid som en skurk när jag tassar förbi kön och jag får nästan lust att sträcka upp armarna som för att visa att det går bra att muddra mig efter gömda tuggummipaket eller läppglans, dra ut ficktyget ur fickorna och hålla medhavd väska upp-och-ner över huvudet, le och be om ursäkt för att jag glömde kundkorgen.

Min sambo är driftig och valde bubblaren; tänk efter först och fråga någon snäll anställd på den stora mataffären, eller föresten stormarknaden heter det ju, vart kundkorgarna är då det ju inte syns en enda någonstans. Här kommer finalen go´vänner; vald anställd svarar att “nej, kundkorgar har vi slutat med här, ni får ta en vagn”. Vafan!! Man kan inte bara sluta med kundkorgarna för helsicke! Okej, svarade min sambo som ju är begåvad med ett lugnt humör i sådana här situationer, vart är vagnarna då (för vi äger en sån där plastplutt som man stoppar in i kundvagnen för att den ska släppa från sina kamrater och man slipper ha en femkrona eller tiokrona som man ändå inte äger någon, då man köpt kaffe latte för sina sista mynt)? Den anställde på stormarknaden svarar då: vagnarna är utanför ingång A eller var det kanske E vid bilparkeringen.

Ungefär här inleds min minnesförlust och avslutas inte förrän jag vaknar upp i fosterställning hemma i min egen säng, utan köpta grönsaker men med en rutig skjorta från Ben Sherman som köptes för halva-på-halva-på-halva priset. Här följer mitt inside scoop för att kunna handla mat på köpcenter: kom ihåg att ta med en vagnjävel från ingång A eller var det kanske E när du bara ska handla två par strumpor och titta efter gardiner på Hemtex, för gud förbjude om du skulle komma på att du ville handla två hekto lönnebergaskinka, en gurka och ekologisk mjölk när du är längst in i köpcentrat där mat-stormarknaden ligger, då är det 4 kilometer att gå tillbaka till rätt ingång för att hämta en 300-liters matvagn till dina 4-5 varor.

Jag har min sista semestervecka och ångesten för att börja jobba igen på måndag puttrar redan under mitt skinn. Det har varit en skön semester så här långt och jag SKA försöka njuta av min sista vecka så mycket jag kan. Det händer en hel del i min yrkeskarriär och jag lovar att berätta så fort jag vet mer. Detta har gjort att min semester har påverkats en hel del i negativ OCH positiv bemärkelse. Många och långa stunder av funderingar, möten, telefonsamtal osv. I det stora hela känns det som att jag har medvind och att jag spelar mina kort rätt så jag hoppas på det bästa… Jag skall iväg på ytterligare ett möte på en timme ungefär så förhoppningsvis vet jag mer senare idag. Jag återkommer!

Semestertider och lokalt skoj!

Det är semester hemma hos mig och min sambo Veronica. Vi försöker arrangera någon liten utflykt varje dag, även om det kan innebära något så litet som att cykla ner till stan och äta en glass.

Häromdagen åkte vi till Fulltofta Naturcenter, och strövade runt i skogen. Vi tittade på ett ekohus, såg en förvirrad och enligt personalen “skitkorkad” ormvråk (bilder kommer ikväll när jag har laddat upp dem på min domän), lärde oss de fyra magarna hos kon och lite annat. Det roligaste inslaget på hela utflykten var när vi upptäckte historien om vad som sägs vara skånes enda helgon; Sankta Magnhild av Fulltofta. Vi som pluggade i Jönköping drar nu våra egna slutsatser och skrattar förmodligen högljutt. Det var i alla fall vad jag och Veronica gjorde när vi besökte Sankta Magnhilds Källa, (för er som vill läsa mer, och det vill ni det lovar jag, finns mer information om denna fromma kvinna här) för att titta och begrunda och undra om vattnet i källan verkligen var vatten och inte någon annan obskyr och mytomspunnen dryck. Bilder på källan, skyltar och stenar kommer under aftonen. Vad vi mer hittade på under denna utflykt känns ju överdrivet så här efter en sån här helgonhistoria eller hur?

Hahaha, jag kan inte uppbringa något gnäll idag, det bara går inte. Jag åker till Burlöv Center istället.

Ps. bilder kommer imorgon, jag orkar inte ladda upp nu… Ds.

Två dagar

Hej.

Igår blev det ett strandbesök i alla fall. Jag kom, jag solade, jag stektes. Jag har blivit belönad med en ganska så tacksam stekyta till hud. Den blir glödande på kort stund och sedan blir jag svart, inte gyllenbrun, inte rosa, nej helt bränd ner till cellernas innersta beståndsdelar. Det är ganska tacksamt för jag solar en gång varje sommar, det räcker. Annars var strandbesöket precis som det brukar. Hett i solen, sandigt, samt kallt i vattnet. Jag är ingen badkruka tvärtom, jag badar gärna isvak och slänger mig naken i snö, men därmed inte sagt att det är pooltemperatur på vattnet. Nåja, dagen bjöd på några underhållande stunder. Den första var när den ena av två tjejer som låg i närheten av vår filt säger “Alltså, ÅÅH, den här sanden!!!” med ilsken stämma. Ptja, tänkte jag, du har alltså lagt dig på mitten av en sandstrand, det är liksom svårt att komma undan från sandkornens brutala framfart… Den andra var när en medlem av en flock med 14-åriga tjejer som hade lagt sig att vakta mellan två sandbankar uttryckte sin frustration och längtan på följande sätt; “VART FAAN ÄR ALLA KARLAR?!?!”. Jag fnissade så mycket att jag nästan kissade lite i mina för dagen nyinköpta badshorts. De är fina och röda och kostade alldeles för mycket, tack Veronica!

Mina föräldrar kom hem från Kenya igårkväll och sov över hos oss innan de idag åkte vidare uppåt landet. Vi har vandrat omkring i botaniska trädgården större delen av dagen. Massor att se, och toppenväder. En bakad potatis senare är vi nu hemma igen. Jag ska ladda med lite extra vätska och sedan är det dags för dagens träningspass. Långa intervaller på schemat…huu!

Pang på er!

Ps. Nästa vecka kommer jag upp till Jönköping. Ladda för kalas! Ds.

For the price of a cup of tea…

…är titeln på en trevlig låt av Belle And Sebastian, väl värt en provlyssning. Anyway, det är vad jag lyssnar på just nu, men vi gör som vanligt och tar det från början?

Jag vaknade runt halv elva efter att ha drömt en hel drös konstiga drömmar på morgonkvisten. Dessa drömmar tycks inte vilja upphöra. Så fort jag sover längre än 08.30, och jag har ju SEMESTER nu så jag får faktiskt sova hur länge jag vill, kommer drömmarna. Jag blir så irriterad för jag glömmer dem hela tiden. Imorse vet jag att det var en dröm som jag drömt tidigare. Den var lika konstig och obehaglig den här gången. Jag fortsatte min dag med att snabbt kliva upp för att kissa, för det gör jag varje morgon. Jag är fruktansvärt kissnödig så fort jag slår upp ögonen och det är verkligen enormt fullt i min blåsa. Det är ett under att jag inte kissar ner mig på nätterna, och lika märkligt att jag inte vaknar av kissnödigheten mitt i natten.

Hur som helst, sedan gjorde jag och vera frukost precis som vi gör varje morgon. Vi är enormt duktiga på att äta en näringsriktig frukost. Först ut är fibergröt, gjord på AXA’s fibergryn bör tilläggas och jag vet vad jag talar om här för jag har provat alla märken på havregrynsmarknaden; frebacho, axa, märket-med-papplåda-istället-för-påse och alla de andra. Axa’s fibergryn är outstanding, lika goda med kall mjölk som micrad eller lagad på spisen. I gröten har jag ett par nävar frusen frukt, idag var det hallon, blåbär och skogsbär. Till detta två smörgåsar av valfri sort, jag ger fullständigt fan i GI, sockermängd eller hur många points en skiva tar från det totala intaget, ingen bestämmer över mina smörgåsar! Säkert kommenterar någon mitt val av just fibergryn när jag nu ratat allt vad GI heter, men jag har ätit fibergryn sedan jag började känna att vanliga havregryn hade samma effekt på min mage som vilket sketepulver (läs movicol; laxerande pulver som blandas med vatten och som används en hel del inom sjukvården) som helst, så snälla håll inne med dryga kommentarer bara för att jag och mitt val av gryn passar in i en viss mall. Dessutom är TMÄVDV är min metod (Träna Mer Ät Vad Du Vill).

Vidare äter jag 1-2 ägg, två om det finns fler än 4 kvar i lådan och det finns det sällan. Jag äter oftast ekologiska ägg bara för att jag har fått för mig att jag tycker synd om hönor samt att jag gärna skulle ha tre egna som kunde värpa åt mig så slapp jag köpa skumma skurk-producerade ägg. Mina hönor skulle heta Maud, Gudrun och Vanja och under mina skyddande vingar skulle de värpa utav helvete är jag rätt så övertygad om. Nu får jag inte ha några hönor, för Veronica tycker att de skitar ner lite för mycket…?

Äggen ätes oftast stående direkt efter jag har skalat dem i soppåsen under diskhon, bara för att jag inte vill vänta. 2-3 tuggor tar det för mig att äta ett ägg. Om det finns juice, alltid brämhults för man KAN bara inte dricka någon konstig autobahnjuice som i alla fall inte innehåller någon frukt utan mer…ja jag vet inte vad de där skumma tetrorna innehåller men det är inte juice, så tar jag ett glas. Mina damer och herrar, denna frukost äter jag 6 dagar av 7, varenda vecka, året runt. Kanske är det några dagar här och där när jag äter något annat, oftast på resande fot eller kanske bakfull.

Efter detta pussade jag Veronica farväl, hon skulle till jobbet, och sedan satte jag mig vid datorn trots att solen gassar utomhus, men vi har redan avhandlat mina issues med solen på annan adress så vi låter det vara. Jag har pysslat med lite av varje, läst på diverse forum och bloggar som vanligt, men även uppdaterat mitt CV och personliga brev i stora drag. Man vet aldrig när det bjuds en möjlighet till nya val i arbetslivet, och då gäller det att vara redo. Efter en stund hämtade jag gitarren och rev av ett par folksongs tillsammans med Bruce Springsteen (We Shall Overcome: The Seeger Sessions) och vrålade med i låten John Henry. Hela albumet glöder och sprudlar av spelglädje, och man kan inte annat än tycka att det är härligt att leva och att ha semester just nu. På pappret börjar min semester inte förrän imorgon, men va fanken jag är inte den som är den.

Hur som helst, här är jag nu med en omplåstrad tumme och med svidande ögon. Mina glasögon är smutsiga och jag har inte orkat tvätta av dem. Ut i solen med mig? Okej då en liten stund!

Ps. Bäst musik just nu. Ds

Sista dagen

Idag jobbar jag mitt sista pass innan jag går på min första semester!  Idag är också den sista dagen som jag träffar en av mina kollegor som ska börja på nytt jobb. Det är synd och skam! Vi förlorar en förbannat duktig sjuksköterska, med ett enormt hjärta, stor kunskap och en rejäl portion glatt humör. När jag började som helt nyfärdig sjuksköterska, hjälpte hon mig genom de värsta stunderna av okunskap och nervositet. Hon förklarade att det var okej att inte kunna allting och att man faktiskt måste få skratta och ha roligt på sin arbetsplats. Kort och gott kommer jag sakna henne som fan när hon försvinner. Tack och lov har hon och hennes sambo flyttat till Lund från Malmö nyligen så förhoppningsvis kan vi ses ändå, men jag kommer aldrig få chansen att be henne om hjälp med att lyckas ta akuta prover när patienten inte har några kärl att sticka i, vad man säger till en döende patients anhöriga eller kanske bara “en kall ramlösa naturell med sugrör” från köket.

Kollegor är ett ganska intressant ämne eller hur? Vi pratar med dem, om dem, bakom ryggen på dem. Vi är arga för att de inte byter pappersrullen man torkar händerna med på toaletten när den är slut, vi berättar om våra liv, ber om råd och hjälp och slutligen säger vi: “vi ses imorgon!” innan vi går hem för dagen. Jag tycker att det någonstans är en skön känsla att de är just arbetskamrater och inte “riktiga vänner”. De accepterar mig för den jag är på min arbetsplats men jag behöver inte vårda dessa förhållanden på min fritid. Det är väl egentligen inte hela sanningen, jag och mina arbetskamrater ses en del på fritiden men då handlar det om några öl på en krog, eller kanske gemensamma fester med tematiska inslag bestämda av någon flitig arrangörsgrupp på arbetsplatsen. Jag har även haft en del av det manliga kollegiet hemma hos mig för en liten förkrök, men det fyllde fortfarande ett högre syfte; grisfest arrangerad av jobbet vill jag minnas.  Under den senaste tiden har jag även känt att det är okej att inte gilla alla mina arbetskamrater. Vissa behöver jag inte ägna någon tid åt. Jag kan gå hem utan dåligt samvete, men jag är faktiskt en jävlig bra arbetskamrat! Jag pratar lite extra intresserat, utan att påskina att det är mitt syfte, med dem som känns lite utanför. Jag ställer frågor,mhm’ar och jaha’ar precis så lagom mycket som man ska göra när man deltar i en konversation. Då händer det att någon annan kollega tittar lite snett på mig, precis som om de undrar varför jag lägger kraft på att engagera mig lite i allas välbefinnande på arbetsplatsen, eller till och med att jag “tycker bra om den där människan…” Mm, jag är en bra kollega i de allra flesta fall.